Barn har också rättigheter!

Råkade igår lyssna på ett bra inslag på Radio Vega. Advokaten Christian Näsman intervjuades om vårt integritetsskydd i elektroniska medier, och bland annat om barnens rätt till integritet. Bra att den frågan tas upp!

Vi har en relativt bra och modern lagstiftning om spelreglerna på nätet och vid elektronisk kommunikation, men den vanliga medborgarens kunskaper om reglerna är ofta bristfälliga. En sak som man sällan tänker på är att kommunikationshemligheten är tryggad i grundlagen, utan någon åldersgräns. Den gäller alltså i princip också inom familjen. Intervjun med Näsman lyfter fram den här problematiken:

svenska.yle.fi: Du kan bryta mot lagen när du snokar i din partners eller ditt barns telefon

Men hur rimmar det här med verkligheten? Inte så bra, är jag rädd. Många föräldrar tänker säkert så här: ”Om mitt barn har problem så reder jag upp det och ni kan stoppa er grundlag nånstans dit solen inte lyser!”

Nätpolisen ”Fobba” har också kommenterat det här i flera inlägg. Han lyfter tydligare fram föräldrarnas lagstadgade rätt och skyldighet att verka för barnets bästa:

vauva.fi: Marko “Fobba” Forssin kolumni: Onko lapsen someviestien lukeminen kyttäämistä vai välittämistä?

Det här tycker jag att låter mer balanserat. Barnet har alltså i princip rätt att hålla sina meddelande hemliga. Men föräldrarna kan bryta den rätten om de har ett vettigt skäl att misstänka nånting. Man ska alltså inte snoka för säkerhets skull, men man ska definitivt agera om man misstänker att barnet är inblandat i mobbning, utnyttjande eller liknande.

Grundproblemet här är egentligen att sociala medier och andra tjänster helt enkelt inte är anpassade för barn. Att skydda användarna mot spionage och andra former av intrång är en central funktion i alla system. Ingen skulle vilja använda system som är lätta att hacka och spionera på. Problemet är att det här också skyddar barn mot sina föräldrars välmenande försök att kolla meddelanden. Inget system är 100% säkert mot spionage, men praktiskt taget alla är tillräckligt säkra för att hålla medel-föräldrarna ute. (Förutsatt att barnet använder ett någorlunda bra lösenord och inte avslöjar det.) Så uppmaningen att ta itu med olämpliga meddelanden i samarbete med barnet är inte bara viktig för atmosfären inom familjen, det är oftast också nödvändigt av praktiska skäl.

Vad vi egentligen skulle behöva är sociala medier och andra kommunikationstjänster där man kan skapa speciella konton för barn. De skulle vara kopplade till en förälders konto och möjliggöra en viss nivå av kontroll. Meddelandens innehåll skulle inte vara tillgängligt för föräldern, pga. lagstiftningen. Men om man ser vem barnet kommunicerar med och hur ofta, så skulle det redan lösa många problem. Nån utveckling i den här riktningen är tyvärr inte på gång så vitt jag vet.

Micke

 

PS. Några citat cfrån finlex.fi:

19.12.1889/39 Strafflag, 38 kap Om informations- och kommunikationsbrott

3 § (10.4.2015/368) Kränkning av kommunikationshemlighet

Den som obehörigen

1) öppnar ett brev eller ett annat tillslutet meddelande som är adresserat till någon annan eller genom att bryta ett säkerhetsarrangemang skaffar uppgifter om ett meddelande som har upptagits elektroniskt eller med någon annan sådan teknisk metod och som är skyddat mot utomstående, eller

2) skaffar uppgifter om innehållet i samtal, telegram, text-, bild- eller dataöverföring eller något annat motsvarande telemeddelande som förmedlas genom telenät eller informationssystem eller om avsändande eller mottagande av ett sådant meddelande,

ska för kränkning av kommunikationshemlighet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Försök är straffbart.

4 § (21.4.1995/578) Grov kränkning av kommunikationshemlighet

Om vid kränkning av kommunikationshemlighet

1) gärningsmannen för begående av brottet utnyttjar sin ställning såsom anställd hos ett teleföretag enligt lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004) eller någon annan särskild förtroendeställning, (16.6.2004/517)

2) gärningsmannen använder ett för begående av brottet planerat eller omvandlat databehandlingsprogram eller tekniska specialanordningar eller om brottet annars begås särskilt planmässigt eller

3) föremål för brottet är ett meddelande med synnerligen förtroligt innehåll eller gärningen i hög grad kränker integritetsskyddet

och kränkningen av kommunikationshemligheten även bedömd som en helhet är grov, skall gärningsmannen för grov kränkning av kommunikationshemlighet dömas till fängelse i högst tre år.

Försök är straffbart.

8 § (10.4.2015/368) Dataintrång

Den som genom att göra bruk av en användaridentifikation som han eller hon inte har rätt till eller genom att annars bryta säkerhetsarrangemang obehörigen tränger in i ett informationssystem där information eller data behandlas, lagras eller överförs elektroniskt eller med någon annan sådan teknisk metod eller i en särskilt skyddad del av ett sådant system, ska för dataintrång dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För dataintrång döms också den som utan att tränga in i ett informationssystem eller en del av ett sådant

1) med hjälp av tekniska specialanordningar, eller

2) annars med tekniska metoder genom att ta sig förbi säkerhetsarrangemangen, utnyttja informationssystemets sårbarhet eller använda annars uppenbart svikliga medel

obehörigen tar reda på information eller data som finns i ett sådant informationssystem som avses i 1 mom.

Försök är straffbart.

Denna paragraf tillämpas endast på gärningar för vilka inte föreskrivs strängare eller lika strängt «straff» på något annat ställe i lag.

8 a § (10.4.2015/368) Grovt dataintrång

Om dataintrång görs

1) som ett led i en i 6 kap. 5 § 2 mom. avsedd organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet, eller (8.5.2015/564)

2) särskilt planmässigt,

och dataintrånget även bedömt som en helhet är grovt, ska gärningsmannen för grovt dataintrång dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

Försök är straffbart.