Kommer Ryssland att påverka vårt val också?

Alla kommer säkert ihåg presidentvalet i USA 2016. Alltså då när Hillary inte vann, och han som vann blev mer (ö)känd än någon annan president genom tiderna. Man brukar ju förknippa Trumps seger med inblandning från Ryssland. Avundsjukt förlorarsnack säger Trump, men det finns nog en hel del belägg för att Kreml verkligen hade sina fingrar med i spelet. Faktiskt inte bara i USA utan också i Storbritannien och Frankrike. Med vårt eget vals första omgång om mindre än en vecka så är det säkert ett bra läge att titta på vad som hände i USA, hur cyberutvecklingen har påverkat demokratiska val och om någonting liknande kunde hända här i lilla Finland?

Att hacka fienden

Information har alltid varit guld värd i krigsföring, och det är givetvis minst lika sant i informationssamhället. Frestelsen att försöka hacka in sig i motpartens datasystem är alltså stor. Hemlig information som man lyckas lägga vantarna på kan vara värdefull på flera sätt, bl.a. för att smutskasta motparten eller för att kunna göra upp en bättre strategi.

Det bäst kända exemplet är Clintons kampanjchef, John Podesta, som råkade ut för ett inbrott i sin e-post. Det var frågan om en tekniskt sett mycket enkel attack. Via sk. lösenordsfiske, och en ordentlig dos tur, fick man tag på hans e-post, och så var det bara att ta för sig. En hel del av den info som läcktes om Hillarys kampanj härstammade från det här intrånget, och attacker mot DNC, Democratic National Commitee. Hackergruppen FancyBear stod för attacken, och den anses stå nära den ryska underrättelsetjänsten.

Reklam på Facebook

En av de sociala mediernas viktigaste egenskaper är att de möjliggör riktad reklam med häpnadsväckande träffsäkerhet. Facebook har tillgång till väldigt detaljerad information om sina ca. 2 miljarder användare, vilken utnyttjas till att kunna göra den riktade reklamen mer effektiv. Och det i sin tur medför att de kan få ut ett bättre pris för den.

Det här kan givetvis också användas i politiken. Det är en självklarhet att båda sidorna i USA-valet satsade mycket resurser på just Facebook-reklam. Den nya tekniken gör det möjligt för dem att rikta in sig på bestämda målgrupper, t.ex. väljare i vågmästrastater som har en viss åsikt. Det här är nånting helt normalt i vårt nya cybersamhälle, inget att bli upprörd över.

Mer skrämmande är däremot att jättar som Facebook lätt kunde missbruka sina väldiga kunddatabaser. Om de ville kunde de styra opinionerna i en viss riktning genom att kontrollera vems nyheter och postningar som får störst spridning. Ett skrämmande scenario, men tills vidare finns det inte belägg för sådant missbruk.

Falska nyheter

Ett växande problem är att man inte längre vet vems nyheter man kan lita på. Internet har sänkt gränsen för att kunna publicera material, vilket har många fördelar. Men en obestridlig nackdel är att materialets medelkvalitet sjunker. Det är lätt att starta en helt ny ”tidning” eller nyhetsportal på nätet, och sen är det bara att börja skriva och låta kreativiteten flöda.

”Fake news” användes flitigt i det amerikanska presidentvalet, och spåren leder igen österut. De mest kända exemplen är rena påhittade skandaler kring Hillary Clinton och falska gallupresultat. Men det förekom också mer subtila tricks. T.ex. felaktig information om när och var demokratiska väljare ska registrera sig, och tom. falska instruktioner om hur man kan rösta på nätet. En del väljare nappade på betet och trodde att de hade röstat, fast de i själva verket inte hade gjort det.

Falska användare på sociala medier

En ny mätare för någons popularitet är hur många följare man har på sociala medier, hur mycket de vidareförmedlar ens postningar och hur de kommenteras. Fältet är alltså öppet för att skapa en stor mängd användare vars enda uppgift är att få någon annan att se populär ut. Eller att misskreditera någon. Eller att sprida falska nyheter.

De här arméerna administreras med automatiska system som kontrolleras av ett fåtal människor. Vanliga användare kan ha svårt att skilja dem från riktiga användare. Men forskare som analyserar stora mängder konton kan lätt känna igen dem, t.ex. på att en viss grupp konton postar identiska meddelanden med några sekunders mellanrum i alfabetisk ordning.

Att hacka valsystemen

Elektroniska valsystem i 39 delstater utsattes för angrepp. Man lyckades bryta sig in i sekundära register som t.ex. listor över röstberättigade. Någon lyckad manipulation av informationen har inte rapporterats, inte heller att valresultaten kunde ha påverkats. Men det här är ändå allvarligt, kan vi vara säkra på att alla försök har upptäckts och att ingen verkligen har lyckats manipulera resultaten? Också misslyckade försök kan skada förtroendet för valet.

Finland har också utrett om vi borde ta i bruk elektronisk röstning. Försöken hittills har inte varit lyckade och det här initiativet torde ligga på is tillsvidare, efter en färsk kritisk rapport. Personligen är jag en stor vän av att sköta ärenden elektroniskt över nätet. Men att rösta elektroniskt är ett svårt problem. Systemet måste garantera att resultatet är pålitligt och samtidigt trygga valhemligheten. Båda delproblemen går att lösa var för sig, men det blir svårt när de ska förenas i samma system. Jag tycker att vi borde vänta tills vi är redo att göra en större demokratireform. Vi behöver elektroniska system om vi vill ha snabbare och mer direkt demokrati, men vår nuvarande representativa demokrati fungerar alldeles utmärkt med papper och penna.

Kommer vårt presidentval att påverkas?

Flera faktorer samverkade och ledde till att attackerna mot valet i USA utfördes. Dels är USA en av världens mäktigaste nationer, och presidenten har mycket makt. Vem som vinner valet spelar alltså stor roll för många aktörer utanför USAs gränser. Dels hade Ryssland en klar preferens. Från deras synvinkel var Trump ett klart bättre alternativ än Clinton. Och de hade resurserna och kompetensen att försöka gynna sina egna intressen. Och sist och slutligen visste man att valet skulle bli jämnt. Det fanns alltså en reell chans att kunna påverka resultatet.

Hur står det då till för oss? Finns det någon extern makt som skulle föredra en annan president än gallupledaren Niinistö? Är intresset så starkt att det lönar sig att satsa på en kampanj mot vårt val? Framför allt med tanke på att det är frågan om ett litet land vars president har begränsade befogenheter. Och slutligen, med en så klar gallupledare är det svårt att verkligen lyckas vända opinionerna.

Trots det har både Niinistö och Haavisto rapporterat att de har upptäckt misstänkt aktivitet på Twitter. I Haavistos fall påstås det att uppenbart falska användare har skapats och styrts från Ryssland, men det betyder ju inte nödvändigtvis att de jobbar för Kremls räkning. Hur som helst, de tecken på inblandning som vi sett torde vara av så liten magnitud att de inte har någon praktisk inverkan på valet. Fast det finns all anledning att vara alert. Det är fortfarande flera dagar kvar till valdagen, för att inte tala on en eventuell andra omgång, så det kan ju ännu hända saker. Men min gissning är att vi går till urnorna och omväljer Niinistö utan några skandaler.

Micke