Porrbott låter spännande, men det är ett sätt att lura dig på pengar

Cybervärlden älskar förkortningar, och porrbott betyder alltså pornografisk robot. Nej, det är inte frågan om kåta maskiner som lurar i skumma kvarter och mörka gränder. Det är ett fenomen som har pågått länge, men varit särskilt aktivt i våra knutar på sistone. Just nu är det Twitter-användare som utsätts, men tekniken går att tillämpa på en mängd olika platformer. Bott eller robot syftar alltså på automatiserade konton som skapas i stora volymer och försöker påverka riktiga använadre på något sätt. Och sex är ju åtminstone den manliga befolkningens största sårbarhet. Om man vill lura oss män så är ett av de absolut effektivaste sätten att visa lite bart skinn. 

Det går alltså till så här. Plötsligt börjar det dyka upp nya följare på ditt konto. De gillar dina inlägg och postar dem vidare, och det är ju trevligt. Men vid en närmare granskning upptäcker man att de har väldigt mycket gemensamt. De är alla kvinnliga och har utmanade bilder i sin profil. De postar också ganska fräcka, men inte pornografiska, bilder av sig själv. Texten i profilen antyder vanligen att de ”saknar nånting” men i övrigt står det inget vettigt. Och så är det en länk till en webbsida. Låter det inte spännande? Nu ska vi ta en titt på hennes hemsida…

Det är just det som är målet för hela operatjionen i Twitter. Att dra till sig uppmärksamhet så att offren klickar på länkarna i de falska profilerna. I det här skedet är det nog tydligt vem som är målgruppen för det här skojeriet. Män som gillar unga damer med en vågad attityd. Ingen liten målgrupp!

Hoppsan. Webbsidan är inte hennes personliga utan tycks kunna erbjuda massor av damer som alla ”saknar någonting” och är sugna på ett litet vänsterprassel. Låter ännu mer spännande!

Här kommer en bildserie som förklarar hur skojeriet fungerar. Fotona är uppenbarligen stulna från andra webbplatser och kvinnorna på bilderna har säkerligen inget med det här att göra. Därför har jag suddat ut ansiktena. Men jag förutsätter att alla läsare är fullvuxna och har varit med på anatomilektionerna, så jag har inte suddat ut andra kroppsdelar. Observera alltså att det finns en del nakenbilder här, men ingen hårdporr.

Och som vanligt, don’t try this at home. Säkrast att alltid vidta lite extra försiktighetsåtgärder när man rör sig på såna här sidor.


1. Hoppsan. Det här är INTE en dating-sida, och man kan stöta på bekanta damer här. Vad är det egentligen? Måste ta en titt.


2. Ojdå! En massa kvinnor som bara vill ha sex! Och alla tydligen nånstans här i hemknutarna. Det här är för bra för att vara sant! (Ja, just det!)


3. Och så får man välja vad man är ute efter. Hmm, skulle kanske vara spännande att pröva. (Det kommer ett flertal frågor om vad man tycker om, vi skippar de flesta här.)


4. De här kvinnorna är tydligen bara ute efter en sak! Nu börjar det vara dags att berätta vem man själv är. (Vi skippar igen de flesta frågorna så att det inte blir för långtråkigt.)


5. Det var det fräckaste! De har mage att fråga om jag har haft könssjukdomar! Nåja, kanske relevant på ett sånt här ställe.


6. Dags att mata in att man är en man som söker en kvinna. Fast sidans logo redan tidigare klart riktat sig till just den målgruppen.


7. Mera frågor om vem man är. Observera klockan som räknar ner. Tydligen något specialerbjudande som man måste vara snabb för att kunna utnyttja. Måste skynda på, hinner inte tänka efter. (Mycket vanligt trick.)


8. Har varit på en del dating-sidor men det här är den första som frågar om jag är rakad där nere!


9. Dags för användarnamn och lösenord för sidan. Vaddå! Liian lyhyt, för kort! Vad menar ni egentligen!


10. Och sedan det vanliga krysset för att man läst och godkänt villkoren. Ja, ja, en massa byrokrati men var är brudarna?


11. De skickar ett mejl med en länk och så är det bara att aktivera det nya kontot. Inget konstigt med det här, just så här brukar det funka.


12. Ser man på! Det var inte tomma ord utan de håller vad de lovar. Riktigt ordentligt med kåta kvinns, i rätt åldersgrupp och alla hemma i Nyland. Just det område som jag angav. För bra för att vara sant!


13. Hon ser trevlig ut. Om man är lat och inte vill skriva så finns det färdiga repliker som man kan skjuta iväg.


14. Ja just det. Gratis att registrera sig men det kostar om man vill ha kontakt med damerna. Tydligen en ”kredit” per meddelande och krediterna kostar 1,00 – 1,60 €. Jämför med SMS som kan kosta t.ex. 0,04 € per meddelande.


15. Jaha, ska man skicka nåt åt dem så är det bara att hala upp kreditkortet. (Behöver väl knappast nämnas att jag INTE gjorde det.)


16. Oj då! De här damerna är verkligen heta på gröten! Fem nya mejl på två timmar om att nån av dem har kontaktat mig. Nu ska vi ha roligt!!! (Undrar förresten varför de vill ha just mig? Jag har ingen bild eller text, och har satsat exakt noll sekunder på att göra profilen attraktiv.)


17. Lite besviken, hon skickade bara ett standardmeddelande. Men hon vill åtminstone träffas. Yes!


18. Aj fan. Ja, just det. Man ska ju ha kredit om man vill svara. Men det är det väl värt för nu vet vi redan att det verkligen är action på den här sajten.


19. Börjar bli dags att fundera på vad det här egentligen är? Hur många var uppmärksamma tidigare och märkte termen ”halvfiktiva profiler”? Vad tusan är det?


20. Vi ska kolla licensvillkoren. Jaha, punkt 6.4 är riktigt intressant: ”Den här sidan innehåller underhållning, avsikten är inte att ordna fysiskt umgänge för våra medlemmar. Användaren godkänner att fiktiva profiler används i underhållningssyfte. Leverantören förbehåller sig rätten att skicka meddelanden via profiler som man skapat själv.”


Det finns en mängd olika sidor som följer samma koncept, på många olika språk. De har olika bilder och layout, men processen för hur man registrerar sig är likadan. Det är tydligt att bottarna i Twitter riktar in sig på användare från ett visst land så fort man har översatt sajten till ett nytt språk.

Den här metoden att lura folk på pengar blev allmänt känd via dating-sajten Ashley Madison.  Den hamnade på löpsedlarna pga. en cyberattack som läckte ut kundregistret 2015. Deras business-modell är att koppla ihop gifta personer som vill ha en hemlig affär. Problemet med modellen är uppenbart, det finns mångfaldigt fler män än kvinnor i målgruppen. Ashley Madisons lösning var att introducera ”underhållningsprofiler”, dvs. profiler som inte ägs av en äkta kvinna utan av datorn. De kan kommunicera automatiskt med männens profiler tillräckligt trovärdigt för att misstas för en riktig människa, åtminstone ett tag. Fördelen för bolaget är tvåfaldig, dels blir sajten mer attraktiv för det ser ut att finnas tillräckligt med kvinnor. Dels håvar det in pengar för att man måste betala per skickat meddelande. De mest pessimistiska bedömarna har uppskattat att under 1% av de kvinnliga profilerna på Ashley Madison är äkta.

Låter det bekant? Visst, samma business-modell som på de här sajterna som Twitter-bottarna leder män till. Men med den skillnaden att de här nog har 100% falska profiler. Kunden tror sig alltså kunna få tag på kvinnor som vill ha sex med honom, och är beredd att betala för det. Men i själva verket chattar han med en dator.

Det är alltså frågan om ännu ett ”bedrägeri” som egentligen ligger i en gråzon mellan lagligt och olagligt. Användaren får inte det han tror att han betalar för, men det finstilta beskriver ändå tjänstens egentliga innehåll. Man utnyttjar det faktum att användare har vant sig vid att bara klicka igenom licensvillkoren utan att läsa dem. Det är alltså svårt att komma åt skurkarna bakom det här. Och grundproblemet är ännu svårare att lösa, för det finns inkodat i vår ryggrad. När man blir kåt funkar hjärnan inte längre.

Micke