Signalspaningslagen kommer, vad betyder det för mig?

Regeringen lämnar idag ett lagpaket om underrättelselagstiftning till riksdagen. De här lagarna har beretts i flera år och fått mycket spaltutrymme. Främst tack vara de nya signalspaningsrättigheterna som Skyddspolisen och försvaret kommer att få. Orsaken till uppståndelsen är uppenbar, man vill luckra upp individens grundlagsstadgade rätt till kommunikationshemlighet. Lagförslaget är alltså kopplat till en ändring i grundlagen. Detta är nödvändigt för att uppehålla vår säkerhet, säger förespråkarna. Detta kan leda till missbruk och oberättigad insyn i våra privatliv, säger kritikerna. Vad är det egentligen frågan om och vilkendera gruppen har bättre argument? Och framför allt, vilken inverkan har allt det här på oss vanliga finländare?

Vad handlar lagpaketet egentligen om?

De föreslagna lagarna skulle ge vårt försvar och våra myndigheter tre typer av nya befogenheter. Att bedriva agentverksamhet utomlands, alltså att skicka ut våra egna James Bond -typer. Fast som skattebetalare hoppas jag att de är lite mer återhållsamma vid rulettbordet och inte har sönder så många saker. Det andra området är att rikta attacker mot datasystem i utlandet, dvs. att hacka främmande makts system. Ni kommer kanske ihåg nyheterna om intrången hos Utrikesministeriet som uppdagades 2013/14. Nu vill alltså Finland kunna göra samma sak själv. Kanske lite skenheligt att först bli upprörd när man utsätts för en attack, och sedan själv vilja syssla med samma sak. Men det är faktiskt så det funkar ute i stora världen, så vi ska inte hänga upp oss på den detaljen.

Ingendera av de där befogenheterna inverkar direkt på oss finländare, men det gör den tredje helheten. Med dagens lagstiftning har polisen omfattande befogenheter att inkräkta på vår integritet. Alltså om det finns brottsmisstanke. Men det här funkar inte för försvaret och skyddspolisen. De arbetar på ett annat sätt och utreder ofta verksamhet som inte uppfyller kriterierna för brott. Därför är deras verktygsback i dagens läge betydligt mindre. Signalspaningslagen, eller egentligen lagarna om civil- och militär signalspaning, ska ändra på det här och ge dem moderna verktyg. Och de här verktygen kan både öka vår nationella säkerhet och inkräkta på vår integritet, om de missbrukas. Att lyssna på Internet-trafiken som passerar våra gränser är det som väckt mest debatt.

Behöver vi den nya lagstiftningen?

Ja. Finland saknar i dag lagstiftning om underrättelseverksamhet. Så det är definitivt berättigat att slå fast spelreglerna.

Är det bråttom?

Njaa. Vi är utan tvekan sena med att stifta de här lagarna. Beredningen har dragit ut på tiden i flera år, och vi var egentligen sena redan när de inleddes. Men det är nog tveksamt om det existerar någon sådan överhängande fara som skulle motivera försnabbad behandling av grundlagsändringen. Skyddspolisen tycker givetvis att det är väldigt farligt just nu, men det brukar de ju tycka när det finns befogenheter att dela ut. Å andra sidan börjar nog lagpaketet vara av den kvaliteten att det kan godkännas. Så det är nog inte helt fel att klubba igenom i brådskande ordning.

Är lagförslaget OK?

Ja, i sin nuvarande form. Protesterna mot tidigare versioner riktade i huvudsak in sig på två saker, bristen på transparens och övervakning, och en alldeles för luddig definition av vad befogenheterna får användas till. Formuleringar typ ”om nationens säkerhet så kräver” sätter i praktiken inga gränser för när man får ta i bruk sina nya verktyg.

I det nuvarande lagförslaget har man gjort förbättringar på båda punkterna. De luddiga formuleringarna om när man får signalspana har ersatts med mer detaljerade krav. Och man har infört regler för transparens och hur spaningsuppdrag godkänns. Underrättelseverksamhet kräver ju sekretess pga. sin natur, och det rimmar illa med transparens och övervakning. Problemet ska lösas med ett underrättelseombud som har insyn i verksamheten.

Dessutom finns det signalspaning av olika kaliber. Många länder använder en aggressiv metod där man sparar stora delar av trafiken för eventuella framtida behov. Andra länder sparar endast noga utvalda delar av trafiken, och tvingas förstöra datan när den inte länge behövs. Vårt lagförslag placerar Finland i den senare gruppen.

Min åsikt är att lagförslaget i sig börjar vara klart för att godkännas. De återstående riskerna har att göra med hur väl underrättelseombudet kommer att kunna sköta sitt jobb. Övervakningen skulle t.ex. knappast fungera särskilt väl om man väljer nån pensionerad underrättelseofficer till den här posten. Personer med bakgrund i organisationer typ EFFI skulle däremot ha rätt attityd för jobbet.

Vad betyder signalspaningen för vanligt folk?

Det betyder att dina meddelanden och övrig nättrafik kan snappas upp och analyseras när den går över Finlands gräns till utlandet. Dvs. om du råkar träffa nåt av de sökkriterier som är i kraft just då. Man kommer alltså inte att lagra all trafik, bara sånt som man anser kan vara av värde. Men du kommer inte att märka av signalspaningen i praktiken.

Observera att nästan all din trafik går över gränsen. Fast du diskuterar med någon annan som sitter bredvid dig, med t.ex. WhatsApp, så går trafiken via servrar utomlands och tillbaka till kompisen.

Spaningen kommer i praktiken knappast att kränka din integritet, också fast de råkar snappa upp dina meddelanden. Edward Snowden förändrade världen när han år 2013 avslöjade USA:s omfattande signalspaning på nätet. Resultatet var en snabb utveckling mot krypterad trafik, och det mesta vi gör på nätet är faktiskt redan skyddat. Alltså automatiskt utan att vi själv kopplar på några extra säkerhetsfunktioner.

Förenklat kan man alltså säga att snokarna kan se vilka appar du använder, hur mycket och när, hur ofta du postar på Facebook, vems Internet-uppkoppling du har, på vilken service du har din e-post och på vilka webb-platser du surfar. Men de kommer inte att se vem du e-postar eller messar med, de kan inte läsa meddelandena eller se vad du postar på Facebook och de kan ofta inte heller se exakt vilka sidor du läser på en viss webb-plats. Eller vad du köper på EBay eller Amazon.

Och dessutom. Finland är som sagt på efterkälken med den här typen av spaning. Din trafik till servrarna går i praktiken genom ett flertal länder som redan bedriver signalspaning, ofta betydligt aggressivare än vad Finland planerar att göra. Så om du har nån orsak att skydda din trafik borde du ha gjort det redan, oberoende av våra signalspaningsplaner. Bloggen kommer säkert att återkomma till hur man gör det i praktiken.

Vilken nytta kommer man att ha av signalspaningen?

Bra fråga. Största delen av trafiken på nätet är redan, som sagt, skyddad av kryptering. Det begränsar kraftig den här metodens användbarhet. Man kan säga att metodens guldålder redan har passerat. Men den ovan nämnda informationen om vilka system man använder och hur mycket, kan ju vara av ett visst värde. Man kommer t.ex. att kunna se vem som har valt att använda kommunikations-appar med extra hög säkerhet, och kanske dra slutsatsen att just de sysslar med nåt intressant.

Dessutom finns det en mängd verktyg och tricks som kringgår signalspaningen. Aktörerna som våra myndigheter egentligen är ute efter använder definitivt ett bättre skydd än vanliga medborgare. Men att skydda sig ordentligt på nätet kräver både kunskap och disciplin. De stora fiskarna kommer alltså att simma lugnt genom nätet, medan klåparna blir fast. Nåja, det finns ju ett värde i det också.

Den viktigaste fördelen med signalspaningen är nog den som man talar minst om. Vårt geografiska läge innebär att en stor del av Rysslands Internet-trafik går genom Finland. Vi har alltså ett utmärkt läge att snappa upp information som vi givetvis själv är intresserade av, men som också har ett högt ”marknadsvärde”. Underrättelsearbetet är internationellt och vår säkerhet är beroende av information som vi får utifrån. Men ett ensidigt samarbete funkar inte i längden, vi måste kunna bidra med någonting också. Och det är just där kablarna österut kommer in i bilden.

Ja, det var ju faktiskt FRA is Sverige som snappade upp trafiken från spionprogrammen på Utrikesministeriet, och tipsade oss. Det bidrog utan tvekan till att sätta fart på Finlands planer på egen signalspaning.

Slutsats

Det här är alltså ”no big deal” för vanliga datoranvändare. Du har ett visst skydd mot spioner utan att själv lyfta ett finger, tack vare Snowden. Och dessutom finns det redan många nyfikna ögon och öron på vägen till servrarna. Att också Finland ansluter sig till klubben gör alltså ingen större skillnad. Framför allt med tanke på att Finlands planerade system inte är aggressivt mätt med internationella mått.

Men signalspaningsbefogenheterna är potentiellt riskabla om de missbrukas. Därför är det skäl att fortsätta debatten, både före och efter lagens godkännande. Den viktigaste återstående frågan är hur väl underrättelseombudet kommer att fungera.

Micke